Reportage i Di Weekend 2024
Foto: Simon Gate
På ytan ter sig Seoul, hem för halva Sydkoreas befolkning, som jämställt och löftesrikt. Bland spegelglasbyggnader, minimalistiska kaféer och vita bilar strosar unga kvinnor och män i matchande kläder hand i hand. Mannen bär kvinnans handväska. De kysser varandra. Men det slutar inte med giftermål och barn.
Det blåser nya vindar i Sydkorea där familjebildande är ute och där unga kvinnor inte har som mål att bli gravida.
“Det finns en urgammal uppfattning som lever kvar i Korea, att mannen är den som uppoffrar allt för sin familj. Men den unga generationen vill inte ha det ansvaret - framför allt inte kvinnor,” säger universitetsstudenten Kim So-yoon, när vi träffas i stadsdelen Gangnam.
“Att skaffa barn är en fälla. När kvinnor får barn måste de i princip gå i pension. Företagen vill inte ha mammor för de tror att de inte kan fokusera på arbetet.”
Kim So-yoon
Hur hennes självständiga framtid ska gestalta sig har Kim So-yoon inte riktigt koll på. Förebilder saknas. Kvinnorna i hennes släkt har gått från att arbeta på huk till att stå upprätt i köket. Att göra motstånd i patriarkatet är inte något koreanska kvinnor har rustats till.
Lee Seowon, född på 1970-talet, mamma till två döttrar och uppvuxen under landets förändring från fattig diktatur till rik demokratin är en ovanlig hemmafru - hon lagar inte frukost till sin man.
“Att gå upp före min man och laga frukost till honom är en urgammal tradition. Den är helig. Men när min första dotter kom 2006 ammade jag på nätterna och var för trött för att gå upp.”
Hon förklarar att hennes man inte är så konservativ - han accepterade att inte få lagad frukost bestående av ris, soppa, fisk och smårätter (banchan). Men det gjorde inte svärfadern som vid ett tillfälle beordrade henne att göra frukost till sin make. Hela situationen utmynnade i en tyst frukoststrejk.
“Jag lät bara bli.”