Reportage i DN Lördag 2022
Damien Kim är en av många adopterade som utvisats från USA tillbaka till Sydkorea. Det skildras även i filmen “Blue Bayou” med Justin Chon och Alicia Vikander.
Foto: Simon Gate
Damien Kim förs av immigrationspolisen i USA till ett flygplan. Det ska ta honom till Sydkorea. En sträcka han rest en gång förut. Åt andra hållet. Då som ett efterlängtat adoptivbarn, med en framtid i sitt nya hemland. Nu är han en snart 50 år gammal man vars enda ägodelar är fängelsekläderna han har på sig.
Damien Kim växte upp med utgångspunkten att USA var hans land. Hans adoptivmamma var hemmafru, hans adoptivpappa arbetade på en militärbas i staten Washington. Sex syskon fyllde familjens hus som låg i ett vitt lägre medelklassområde i en förort till staden Tacoma i staten Washington. På ytan såg det bra ut.
Damien Kim hade en amerikansk dröm. Ett jobb, ett hem, en bil ville han ha.
Men vid tretton års ålder vreds hans liv 180 grader, som han uttrycker det. Han kastades ut från familjen.
Hemlös hankade han sig fram på diverse jobb inom restaurangbranschen. Han började sälja marijuana, förfalska id-handlingar, köra bil utan körkort. Han hamnade i belastningsregistret för flera lindriga brott. Varje gång han kom ut ur fängelset efter ett kortare straff ville han börja om på nytt. Prioriteringsordningen var tjäna pengar, skaffa en permanent bostad, gå klart skolan. Och han ville bort från staten Washington, där han kände att han inte passade in.
Det har gått ett halvår sedan Damien Kim släpptes på koreansk mark. Det har gått nio månader sedan han avsade sig rätten till att leva i USA.
För den amerikanska immigrationsmyndigheten var Damien Kims adoptionsdokument värdelösa. Adoptionen gjorde honom inte till amerikansk medborgare.
Han tar av sig kepsen. Hans hår är grånat. Hans blick är mörk.