Nyblivna singelmammor i Sydkorea tvingas lämna barnet till

          utlandsadoption: 

          "Det är människohandel", säger aktivist

         

          Svenska Yle 20.11.28


Skärmavbild 2021-08-12 kl. 17.36.12

Ogifta mammor i Sydkorea tvingas ofta adoptera bort sina barn till utlandet efter födseln. Alternativet är ett liv i skam, utfrysning och diskriminering.

Utanför presidentpalatset i Seoul samlades nyligen ogifta singelmammor, utlandsadopterade och liberala organisationer för att demonstrera mot Sydkoreas internationella adoptionsindustri.

– Vi kan inte längre ha ett samhälle där ogifta mammor tvingas lämna ifrån sig sina barn, säger Kim Do-Kyung, ordförande för organisationen Kumfa(Korean Unwed Mothers’ Families Association).

...

Do-Kyungs historia är vanlig. Hon var trettio år när hon och hennes pojkvän blev gravida. Eftersom han var far till hennes son tänkte hon att de skulle gifta sig. Istället var han otrogen och ville inte veta av barnet.

– Trots att jag visste att det var omöjligt att ta hand mitt barn ville jag inte göra abort. Och jag ville absolut inte adoptera bort mitt barn. Men mina föräldrar sa att jag skulle lämna barnet för gott till min ex-pojkvän och leva som en singelkvinna.

I många år var Do-Kyung och hennes son inte välkomna till föräldrarna och släktfiranden. Skammen över sin situation gjorde att hon förlorade kontakten med sina vänner.

För att få det att fungera jobbade hon hemifrån med sitt företag som reseagent och tog hand om sin son, som hon inte hade råd att sätta i förskola.

– Efter tre år kände jag mig så ensam. Jag tänkte att jag måste träffa andra kvinnor i min situation.

Det blev starten för Kumfa, och början på ett nytt umgänge.

– Jag umgås nästan bara med dem för här accepteras jag fullt ut.

Som svar på diskrimineringen har Do-Kyung vigt sitt liv åt ogifta mammors och barns rättigheter. Hon medverkar ofta i koreansk tv som Kumfas språkrör.

Det gör att hennes föräldrar inte längre kan dölja dotterns skamliga livsstil. Hon har blivit känd som ogift mamma.

...

Jeon Hwun-Sok tvingades lämna ifrån sin son för trettio år sedan. Det är en sorg som lever kvar. Genom åren har hon engagerat sig i utlandsadopterade organisationer och förstått att hennes son skickades till USA.

Hon var tjugoett år när hon blev gravid med sin pojkvän. Hon ville behålla barnet. Han hävdade att barnet inte var hans.

Efter förlossningen gick det mycket fort. Hon blev uppsökt av en socialarbeterare från den största och äldsta adoptionsagenturen i Sydkorea, som påstod att det bästa för barnet vore internationell adoption.

– Min mamma var nyskild och inte i stånd att hjälpa mig. Hon var själv inrikesadopterad och hade hört att internationell adoption skulle vara så bra, vilket senare visade sig vara tvärtom. Men det visste vi inte då, berättar Hwun-Sok.

Trots att Hwun-Sok senare fick fler barn med sin nuvarande man slutade hon inte hoppas att en dag återse sin förstfödda. Det var inte något hon kunde prata öppet om.

– Men för några år sedan bad min mamma mig om förlåtelse för det hon gjort. Och då sa jag till min bror i USA att han skulle börja leta efter min son.



Korea-LowRes_SGate-31
FENIX-MediumRes_SGate-4